Idag är det ett år sedan min pappa plötsligt gick bort. Efterhand har jag fått hör att han hade vetat om det i två år, men varför sa du inget? Inte ens när du åkte in på NUS igen? Varför ringde du inte?

Varför hade du inte gjort klart med alla papper om hur saker och ting skulle fördelas eller åtminstone berättat det för mig? Hur du vill ha det.

Som det nu gick så gick försäkringspengarna till henne du var inneboende hos. Dessutom så krävde hon att hon skulle få ersättning från dödsboet för vård av dig. Samtidigt som hon vägrade att betala någonting till begravningen. Den kostnaden fick jag och min bror stå för. Var det så här du hade tänkt dig det?

Ja det är några av de frågor som jag har fått fundera på under det här året som gått.

Andra bloggar om: död, begravning, familj,