Läs även andra bloggares åsikter om Sjukvård, försäkring, hälsa, regeringen, alliansen

PROEGOS skriver om intressanta teman, bland annat att ta kontroll över sitt eget liv. Men när det gäller relationer mellan män och kvinnor så har utvecklingen skett i jämställdhetens tecken. Det är bra men det har även fått en bieffekt, att bejaka skillnaderna som faktiskt finns där. För visst bör vi kunna vara jämlika och olika på samma gång?

I ämnet tar PROEGOS upp två böcker, en för män och en för kvinnor.
The Way of the Superior Man och It’s A Guy Thing

Boken är en manual för män som vill vara suveräna män. Machomannen har ryggrad men inget hjärta. Den känslosamme mannen har hjärta men ingen ryggrad. En suverän man har både ryggrad och hjärta, och kan därför vara en stark ledare i relationen, och samtidigt visa fullständig hänsyn och respekt. Det vill säga, en sån man som alla kvinnor drömmer om. En stark man som står stadigt när det blåser.

Deida visar hur passion i ett förhållande föds ur just de naturliga olikheter mellan manligt och kvinnligt. Och hur passionen lämnar förhållandet när gränserna suddas ut. Då förvandlas - enligt Deida - ett par till “två vänner som bestämmer sig för att gnugga könsorganen mot varandra”. Gränslös kärlek och vänskap må fortfarande finnas kvar - men passionen försvinner. Eller går i dvala, rättare sagt, eftersom den går att väcka till liv igen.

Deida visar hur passionen i en relation enkelt kan återuppväckas genom att parterna bejakar sina naturliga egenskaper.

Läs även andra bloggares åsikter om Män, kvinnor, relationer, jämställdhet, förhållande

Nu pratar Clint Eastwood om att han har gjort sitt inom filmens värld. Att det är dags att lägga av. Ja han måste nog ha uppnått det mesta inom filmens värld. Han har varit aktiv inom filmens värd i över 50 år tid.

Gran Torino blir nog Clintans sista film.

Läs även andra bloggares åsikter om Gran Torino, film, Clint Eastwood, skådespelare

I Aftonbladet.se kan vi läsa Anita Fredsdotters öppna brev till statsministern.

Varför vågar ingen anställa mig i dag? Är det min ålder eller mitt kön som är problemet?

Ja, det är några av frågorna en person som är arbetslös ställer sig.  Det är viktigt att vi låter alla som kan och har möjlighet att få göra rätt för sig. Att göra ett bra jobb och göra rätt för sig är en rättighet. Alla ska få känna arbetsglädje och gemenskap med sina arbetskamrater. Det är en rättighet!

Vi har inte råd att låta fler människor gå arbetslösa. Det kostar alldeles förmycket i lidande och personlig tragedi.

Tyvärr så lär det här inte bli den enda tragiska historien som vi måste läsa om med den här regeringen.

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, politik, arbetslöshet, utförsäkring, nya jobb, arbete, jobb,

Visst har vi tät trafik här i Umeå, men om vi jämför med trafiken i Hoi Chi Minh så är situationen bra mycket bättre i Umeå. Bilden har Micke tagit under sin resa i Asien och den kommer från hans hemsida

Den 8 oktober meddelade bokförlaget The Pragmatic programmers att en bok som jag har varit intresserad av har kommit ut. Boken skulle kosta 35$ plus frakt. Frakten brukar vara ganska dyr därifrån och därför tittade jag på Adlibris och Bokus hur deras priser var. Där hade inte boken kommit ut än men skulle kosta ca 180-190 kr dessutom har de mycket lägre frakt. Jag satte upp boken på bevakning och fick här i veckan besked att nu finns den att köpa.

Jag gick in på Adlibris sajt för att köpa boken. Då plötsligt skulle de ha ca 250 kr för den och samma var det på Bokus. Jag hade inte riktigt tid för att göra en större kontroll varför de hade höjt priset med ca 70kr och 30%. Det blev inget köp då utan jag väntade. När jag skulle gå in och köpa boken idag så hävdade båda sajter att boken inte har kommit ut än. Vilket inte är sant. Den kom ut den 8 oktober 2008. Men det som var mest intressant var att priset hade åter sänkts till 180-190 kronorsnivån.

Varför denna fram och tillbaka? När boken inte finns tillgänglig så sänker de priset för att sen höja det med 30% när boken finns tillgänglig…

Dåligt gjort!

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, Adlibris, Bokus, internethandel

När man söker ett nytt jobb så lämnar man ofta ut sig själv ganska mycket genom ansökningshanglingarna. Förut när de skickades in i pappersformat så fick man de tillbaka. Men nu när de flesta vill ha de digitalt? Vart tar de vägen då?

Ylva skriver följande på sin blogg om hennes erfarenheter av att söka jobb:

Jag har sett din rekommendation, sa en student. Jaha, eh, vilken rekommendation? Vänta, jag ska visa. Ett papper kommer fram ur väskan och vecklas upp. Under några sekunder förstår jag ingenting. Det är ju mitt betyg från ABF komvux på Sveavägen i Stockholm. En lång text där min dåvarande chef Klas Lundmark breder ut sig över min förträffliga person och min skicklighet som lärare.
Stackars studenten ser ut som om den ångrar sig, börjar förstå att jag kanske inte borde känna till att min kollega på skandinaviska institutionen, en professor, använder mitt betyg som text på sin kurs. Hade ni den i läxa? frågar jag fortfarande i chocktillstånd. Nej, vi går igenom den på förläsningarna.
Tja, någonstans måste ju mina ansökningshandlingar som jag skickade hit för knappt två år sedan ha hamnat. Jag undrar just var resten är.

Det är ju rent sagt förjävligt att ens ansökningshandlingar används på det här sättet. Jag hoppas verkligen att det här är en engångsföreteelse för en enstaka person och inte en norm…

Läs även andra bloggares åsikter om ansökningshandlingar, jobbsök, nytt jobb,

I söndags när jag var och tittade på när UIK säkrade sitt sjunde SM-Guld fanns det några små ungar i kanske 10 års åldern som ställde till elände under matchen.

Det de gjorde var att sparka på stolar och mellan stolar för att få loss svarta knoppar som ska skydda rören mellan stolarna. Dessa skydd kastade de sen ut mot spelarbåsen. Vid ett tillfälle träffade de nästa UIKs tränare. Det var bara någon decimeter i från.  Jag var den förste som ifrågasatte vad de höll på med. Efter min påpekan så blev det lite lugnare en stund sen fortsatte de här fyra killarna igen. Då sa en äldre herre åt de. Då flyttade de på sig och fortsatte på ett annat håll.

Först och främst tycker jag att det är rent sagt fördjävligt att småglinen höll på att förstöra arenan. Sen att det inte var fler som reagerade på vad de höll på med. Det fanns många som satt närmare till och kunde ha sagt ifrån. Nu blev ingen skadad men vad kommer att hända nästa gång? Då kanske de träffar någon person…

Fotboll ska vara till för alla. Men föräldrarna måste följa med och ta ANSVAR för sina barn. Det har dessa fyra par föräldrat missat. De har även missat sin uppfostran att man inte förstör en idrottanläggning, eller någon annans egendom för den delen hellre.

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, uppfostran, fotboll, förstörelse,

Det finns fortfarande människor som har stora guldhjärtan och som bryr sig om andra människor!

Ett exempel på det är min kompis Helena som tog hand om en kille som hade blivit lämnad på Umedalen av sina “kamrater” och hade fastnat i skogen. Han hade suttit där i 90 minuter och var genomfrusen. Nu tog Helena hand om han och såg till att han fick varma kläder och blev hemskjussad!

Tack Helena att det fortfarande finns människor som bryr sig om andra! Du är värd din vikt i guld!