En filosofiprofessor stod framför sin klass med ett antal föremål vid sin
sida.
När lektionen började tog han utan att säga ett ord fram en stor tom
glasburk och fyllde den med småsten.
Ha frågade stundenterna: Är burken full?
Ja, det höll studenterna med om.
Proffessorn tog då fram en ask med grus och hällde ner i glasburken. Han
skakade försiktigt så att gruset lade sig mellan småstenarna.
Han frågade återigen studenterna om burken var full. Det höll de med om och
skrattade.
Varpå proffessorn tog fram en ask med sand och hällde i. Naturligtvis,
sanden letade sig ner i de kvarstående mellanrummen.
“Hör upp!” sade proffessorn, “Jag vill att ni skall se att detta är som erat
liv.
Stenarna representerar det viktiga - familj, partner, hälsa, barn - även om
allt annat är förlorat, har ni dessa saker så är erat liv ändå fullt.
Gruset är alla andra viktiga saker som arbete, bil, hus. Sanden är allt
övrigt, småsakerna.”
“Om ni fyller med sand först så blir det ingen plats kvar för grus eller
stenar. Samma sak med erat liv. Om ni lägger all tid och energi på de små
sakerna kommer ni aldrig få plats för det som verkligen är viktigt för er.
Var uppmärksamma på vad som verkligen spelar roll för ert välbefinnande. Lek
med era barn. Ta tid för en läkarundersökning. Gå och dansa med din parner.
Det kommer alltid finnas tid för att jobba, att städa, att bjuda till fest
och att ta ut soporna” “Tag hand om stenarna först, de saker som verkligen
betyder något.
Prioritera. Resten är bara sand.”
Men då……. en student gick fram till glasburken, som proffessorn och
studenterna var överens om var full, och började hälla ner öl i den.
Naturligtvis så lyckades ölen leta sig ner i de återstående skrymmorna i
glasburken så nu blev den verkligen alldeles full.
Moralen av denna historia är: Oavsett hur fullt ditt liv är så finns det
alltid plats för ÖL.