Vi har i media kunnat följa hur en ung tjej har anmält att hon har blivit våldtagen och det har varit uppe i tingsrätten där de två killarna blev friade.

Fyra års fängelse. Det blev Svea hovrätts dom mot de två så kallade Stureplansprofilerna.

Domen är en viktig markering från rättssystemet. Den visar att kvinnans version av händelseförloppet betyder något. Den slår fast att ett nej alltid är ett nej.

Hovrätten beskriver i domen hur den nittonåriga kvinnans berättelse styrks av den tekniska bevisningen. Hon ringde till larmcentralen efter våldtäkten. Hon var chockad och uppriven när hon talade med polisen.

Läkarundersökningen visar att hon hade omfattande fysiska skador. Skador som de dömda männen inte ”kunnat ge någon förklaring till”. Skador av en typ som inte uppkommit när de tre haft sex tidigare.

Det låter kliniskt när det formuleras i en dom, men är en obehaglig lista på fysiska övergrepp. Kvinnan hade blödningar och svullnader över hela kroppen och underlivet. Hon hade så ont att hon fick sövas under den gynekologiska undersökningen.

Även tingsrätten ansåg i sin friande dom att kvinnan blivit våldtagen, men drog inte den logiska slutsatsen att de båda männen varit medvetna om detta.

Det här är absurt, tingsrätten har konstaterat att tjejen har blivit våldtagen men kan inte dra slutsatsen att männen har vetat om det. Särskilt när alla fysiska skadorna finns väl dokumenterade. Vilken tjej vill bli halvt ihjälslagen när hon har sex??? Knappast någon…

Men det är verkligen glädjande att hovrätten har nu slagit fast att ett nej alltid är ett nej.

Andra bloggar om: rättssystem, stureplansprofilerna, våldtäkt,